Nummer 02/2015

Skadestånd vid felaktig behandling av personuppgifter
Skyddet för den personliga integriteten möter sin gräns vid den information om individen som det anses motiverat att andra personer eller staten får använda. Denna artikel belyser den avvägningsproblematik som finns beträffande de nyssnämnda intressena utifrån den skadeståndssanktion som inrättats för felaktig personuppgiftsbehandling. Genom en kategorisering och analys av den omfattande praxis som finns på detta område, framträder en bild av vilka felbehandlingar som berättigar till kompensation och varför. En av de följdfrågor som uppkommer är om svenska respektive internationella regelverk leder till ersättning på olika nivå. Vidare aktualiseras frågor kring vilken betydelse vissa systematiska felaktigheter i statliga register får inom ramen för en bredare samhällelig kontext avseende kontrollbehov och maktobalans, jämfört med de felregistreringar som sker till följd av rena misstag. Vid ansvarsbedömningen kan skadeståndsrättens två grundläggande funktioner, reparation respektive prevention, sägas väga olika tungt beroende på vilken av dessa två falltyper som är för handen.
Johanna Chamberlain

Hinging on Trust
It is common practice in corporate bond issues to appoint a bond trustee in respect of the bonds in order to act as “the representative of the bondholders”. As representative of the bondholders, the trustee is given discretionary powers such as the ability to declare or waive an event of default which has occurred on the bonds, to consent to matters of formal, minor or technical nature, or matters where the outcome will not be materially prejudicial to the interest of the bondholders. Traditionally, it has been assumed that trustees in bond transactions are merely a necessary adhesive for such transactions, but that they are not expected to take an active role. However, slowing global economic activity means that bond defaults are on the rise and that trustees may be flooded with requests to exercise their discretion on a wide range of modifications and waivers. This article considers how bond trustees exercise their discretion in a typical bond documentation and whether its role should be strengthening so that it can resist pressure from bondholders and the issuer.
Daniel Wenne

Utökat ledningsansvar på finansmarknaden
Finanskrisen 2008 ledde till krav på skärpt kontroll inom den finansiella sektorn. Vid G20-toppmötet den 15 november 2008 kom ländernas politiska ledare överens om att inrätta lämpliga sanktionssystem för att skydda den finansiella marknaden och dess investerare. Detta ledde till ett nytt kapitaltäckningsdirektiv, Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG (CRD IV). CRD IV innehåller bland annat regler om att medlemsstaterna måste införa bestämmelser om sanktioner mot styrelseledamöter och VD i kreditinstitut (banker och kreditmarknadsbolag) och värdepappersbolag. I Sverige har sanktionsreglerna implementerats i lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse (LBF) och i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden (VpmL). I den här artikeln diskuteras förutsättningarna för att hålla en fysisk person ansvarig enligt sanktionsbestämmelserna i LBF, vilka sanktioner som kan komma ifråga och hur valet av sanktion ska göras.
Katarina Odelberg

Rätt skattesubjekt för kapitalvinster. En fråga om legalitetsprincipens gränser
Endast på ett fåtal ställen i skatterättens snåriga labyrint av lagbestämmelser står det att läsa om hos vem en viss inkomst ska beskattas. Detta trots att uttrycket ”ingen skatt utan lag” har ekat i dess gångar ända sedan Ljungman så målande myntade det 1947. Frågan om rätt skattesubjekt, eller subjektsanknytning om man så vill, är förmodligen som mest bekant på området för förvärvsinkomster. Genom åtskilliga rättsfall och flertalet uttalanden i den skatterättsliga litteraturen har problemet belysts förhållandevis ingående.

Denuntiationsprincipen i ett föränderligt sakrättsligt landskap – särskilt om rådighetsavskärandebedömningen
Svensk sakrätt står av allt att döma inför betydelsefulla förändringar de närmaste åren. Om lagstiftaren följer det förslag som Lösöreköpskommittén tidigare i år redovisade i sitt betänkande ”Lösöreköp och registerpant”, kommer bl.a. det i svensk rätt hävdvunna kravet på tradition för uppkomsten av borgenärsskydd i kommersiella transaktioner avseende lösöre att avskaffas. I betänkandet berördes frågan om även denuntiationsprincipen bör överges som sakrättsmoment för borgenärsskydd, vilket kommittén avrådde från. Frågan vad som ska avkrävas en sakrättsligt giltig denuntiation i transaktioner avseende t.ex. enkla fordringar, kommer därmed alltjämt vara aktuell. Medan det är klart att kravet på denuntiation uppbärs av syftet att förhindra borgenärsillojala aktioner, är det något oklart på vilket sätt en denuntiation ska avskära en överlåtares eller pantsättares rådighet till den relevanta egendomen, och därigenom medföra en uppoffring, för att ge upphov till borgenärsskydd. Rättspraxis och doktrin från de senaste decennierna ger en splittrad bild av rättsläget. I artikeln utreds denna fråga.
Andreas Hallbeck

Kausalitet som evigt fräscht – eller evinnerligt eländigt och onödigt – juridiskt problem
Det finns rättsliga problem och frågeställningar – och därtill begrepp och principer för att lösa dem – som för alla jurister (även juriststudenter) är så välbekanta, att orden enkelt och vant lägger sig tillrätta och frambesvärjer ett ”svar”. En tillvänjd praktik (av närmast missbrukande beroendekaraktär) kan i sådana lägen ytterligare vilja spika fast teserna i en singulär teoriformulering, som på språkets ytplan summerar och bekräftar de enklaste och (därigenom) minsta gemensamma nämnarna. Då känns det tryggt, för ingen kan motsäga det självevidenta. Problemet är bara, att statusen av välkänd självklarhet alltid nås genom att mångfalden av faktiska omständigheter och rättsliga värderingar nedtonas (eller undviks) – just genom favoriseringen av de entydigt definierande ”orden” i det redan givna språkspelet. Man får då svar (i singularis) istället för frågor (i pluralis). Kausalitetsspörsmålet inom rätten kan tas som typexempel på företeelsen. Så när JP:s redaktion bad mig om en artikel, som kunde utmana juristernas (inklusive juriststudenternas) invanda tankeramar, fann jag kausalitetsfrågorna som ett lämpligt tema – varvid den bakomliggande tanken är att söka demonstrera, att man avseende komplexa juridiska frågor alltid kan finna olika gestaltningar (bortom den först, såsom ”skolläxa”, inlärda traditionens formulering). Eftersom alla jurister redan under första läsåret som studenter stiftat bekantskap med kausalitetens problemformulering – via Hellners framstående och välförtjänt välansedda lärobok i skadeståndsrätt – inbjuds i denna artikel till några fördjupande tankar. Den framställningstekniska idén är att lyfta fram många olikartade frågor, som alla – i den givna traditionen – pressas in i kausalitetsteorin och därmed ges ”svar” i kausala termer.
Håkan Andersson