Inledning

Chefredaktören har ordet
Tora Ljungberg & Paulina Veronica Stén

Artiklar

Den psykiskt sjuke patientents svaga rättsliga ställning
Vid beslut om psykiatrisk tvångsvård kolliderar patientens intresse av självbestämmande (autonomi) med samma patients intresse av att få sina vårdbehov tillgodosedda. Dessutom kan omgivningens intresse av att skyddas mot patienten (samhällsskydd) aktualiseras i vissa situationer. Rättslig reglering av psykiatrisk tvångsvård innebär att lösningar på svåra etiska dilemman liksom politiskt laddade ställningstaganden kodifieras. Denna artikel är en sammanfattning av slutsatserna i min avhandling Psykiatrirätt – Intressen, rättigheter och principer som är en kritisk granskning av den psykiatriska tvångsvårdslagstiftningen ur ett rättighetsperspektiv. Artikelns huvudsyfte är att identifiera och problematisera inkonsekvenser rörande den psykiskt sjuke patientens rättsliga ställning, med särskilt fokus på dennes rätt till autonomi. Artikeln analyserar rådande rättsläge i förhållande till de tre offentligrättsliga principerna om legalitet, objektivitet och proportionalitet. Den övergripande slutsatsen är att det behövs kraftfulla ställningstaganden från lagstiftaren som förtydligar psykiatrirättens principiella utgångspunkter.
Moa Kindström Dahlin

En leverantörs möjligheter att överpröva beslut från Systembolaget
Systembolaget har detaljhandelsmonopol på alkoholdrycker i Sverige. Detta får till följd att ett beslut om marknadstillträde för en produkt får stor betydelse för en- skilda leverantörer. Krav måste därför ställas på att Systembolagets varuinköps- och offertsystem uppfyller rimliga krav på rättssäkerhet. Att en leverantör har möjlighet att få ett inköpsbeslut överprövat av ett oberoende kontrollorgan är önskvärt ur rättssäkerhetssynpunkt. I dag står det klart att en leverantör kan överklaga ett avvisnings- eller avlistningsbeslut till Alkohol- och läkemedelssortimentsnämnden (se kapitel 3.2). Vidare råder inget tvivel om att en leverantör har möjlighet att begära överprövning av ett produktinköp med stöd av lagen (2007:1091) om offentlig upphandling (LOU) och därigenom få tillgång till en domstolsprövning (se kapitel 2.4). Mycket talar för att Systembolaget skall anses utgöra en upphandlande myndighet och därigenom omfattas av LOU (se kapitel 2.2). Större osäkerhet råder huruvida en leverantör med stöd av artikel 6 i Europakonventionen kan få till stånd en domstolsprövning av ett beslut från Alkohol- och läkemedelssortimentsnämnden. Enligt min mening kan man på goda grunder argumentera för att en leverantör har rätt till domstolsprövning med stöd av artikel 6 (se kapitel 4.2). Av intresse är då om denna rätt till domstolsprövning har kränkts, vilket är beroende av om Alkohol- och läkemedelssortimentsnämnden kan anses vara en domstol i Europakonventionens mening. Sannolikt ses nämnden som en domstol (se kapitel 4.3).
Richard Bergflo

Ett konstitutionellt perspektiv på en privatiserad planprocess – med fokus på legalitet, objektivitet och egendomsskydd
De senaste årtiondenas ökade privatisering av traditionella myndighetsuppgifter har för kommunernas del inneburit att olika kommunala tjänster helt eller delvis har lagts ut på privata aktörer. I linje med föregående har utvecklingen inom plan- och byggväsendet resulterat i att planeringen av kommunal mark i praktiken i stor omfattning blivit beroende av privata aktörers intressen och initiativ. Med utgångspunkt i ett praktiskt exempel argumenterar författaren för att det, trots att företeelsen är välkänd inom svensk rätt, inte tydliggjorts hur mycket makt över detaljplaneläggningen kommunerna de facto får eller bör lämna ifrån sig i förhållande till grundläggande principer för det allmännas maktutövning. Enligt författaren kan risken för att sådana principer frånses också ge upphov till otillåtna begränsningar av egendomsskyddet för berörda kommuninvånare.
Viktoria Hybbinette

Rätten till effektivt biträde i migrationsprocessen. En problematisering av Migrationsverkets behörighet att förordna offentliga biträden
Att enskilda kan anlita juridiskt biträde är en central rättssäkerhetsgaranti. Följaktligen har rätten till biträde konstitutionell status i många stater och betraktas emellanåt som en mänsklig rättighet. Att få tillgång till ett biträde har dock inget egenvärde – tvärtom måste rätten till biträde vara ”effektiv”, vilket innebär att biträdet skall ges reella möjligheter att bevaka den enskildes intressen. En grundläggande förutsättning härför är att biträdet tillförsäkras en tillräckligt oberoende ställning visavi de beslutsfattande myndigheterna – särskilt sådana som kan komma att inta partsställning. Om biträdet inte garanteras ett sådant obero­ ende uppstår nämligen intrikata roll­ och lojalitetskonflikter, vilket riskerar att göra rätten till biträde ineffektiv. I straffprocessen förordnas därför såväl offentliga försvarare som målsägandebiträden av domstol – inte av Åklagarmyndigheten – och detta oavsett om frågan aktualiseras under förundersökningen eller efter att åtal har väckts. I denna artikel argumenterar författaren för att motsvarande ordning bör gälla i migrationsprocessen, på så vis att behörigheten att förordna offentliga biträden flyttas från Migrationsverket till migrationsdomstol.
Sebastian Wejedal

Förtal och integritet
Skyddet för privatlivet – integritetsskyddet – har sedan länge betraktats som svagt i svensk rätt. Dessa svagheter framträder med större skärpa efter inträdet i informationsåldern. Privatlivsinformation kan få global spridning på kort tid, möjligheterna att samla på sig stora mängder privat information har ökat. Lagstiftaren har gjort punktinsatser för att stärka skyddet, men när det gäller möjligheterna att utkräva ansvar från någon som kränker en annans personliga integritet förlitar sig svensk rätt framför allt på några få, allmänna normer. I artikeln analyseras möjligheterna att utkräva ansvar för det allmänna vid otillåtna intrång i privatlivet i enlighet med de principer som Högsta domstolen utvecklat med innebörden att civilrättsligt ansvar kan uppkomma direkt med stöd i Europakonventionens normer. När det gäller ansvarsutkrävande mot enskilda är de rättsliga möjligheterna mer begränsade och delvis bristfälliga. Författaren argumenterar för att vissa av dessa brister kan rättas till genom en mjuk utveckling i praxis. Andra brister kan däremot inte läkas på annat sätt än genom lagstiftning.
Mårten Schultz