Nummer 01/2012

Rätt ersättningsrätt? Ett grundlagsperspektiv på ersättningsrätten vid rådighetsinskränkningar
I Sverige tillvaratas äganderätten på bästa sätt genom det skydd som stadgas i både grundlag och vanlig lag. Det innebär att den enskilde både är tillförsäkrad ett skydd mot de flesta situationer av rådighetsinskränkningar och dessutom i många fall en generös ersättningsrätt som kompensation om en inskränkning ändå anses tillåtlig enligt gällande rätt. Enskilda markägare brukar inte sällan motsätta sig den här beskrivningen. Istället brukar dessa markägare ha den uppfattningen att svensk rätt inte ger det äganderättsliga skydd i form av förutsägbarhet och rätt till ersättning vid äganderättsliga inskränkningar som grundlagen är tänkt att till­ varata. Svensk rätt har visserligen kommit en bit på väg, samtidigt som det är svårt att förneka det förhållandet att det kanske ligger något i misstron mot den nuva­ rande ersättningsrätten vid rådighetsinskränkningar. Under år 2010 gjordes ett tillägg i regeringsformen som klargör att alla rådighetsinskränkningar inte ska leda till ersättning och att ersättning i vissa fall inte är en rättighet utan kan bestäm­ mas i vanlig lag. Detta är ett undantag från huvudregeln om rätt till ersättning. Artikeln syftar till att i sin tur utreda undantag från detta undantag. Med andra ord när rätt till ersättning bör föreligga enligt regeringsformen trots det nyinförda undantaget.
Simon Bergdahl

Kan skadeståndsfordringar på grund av kränkningar av rättigheter i Europakonventionen preskriberas?
Genom Högsta domstolens försorg har en ny skadeståndsgrund utvecklats de se­ naste åren: Skadestånd på grund av kränkningar av rättigheter i Europakonven­ tionen. I SOU 2010:87 ”Skadestånd och Europakonventionen” som överlämnades till regeringen i november 2010 presenterades ett förslag på en ny bestämmelse i skadeståndslagen som i stort utgör en kodifiering av den nya skadeståndsgrunden. Syftet med den här artikeln är att utreda hur den nya skadeståndsbestämmelsen förhåller sig till Europakonventionens krav på rätt till effektiva rättsmedel och rätt till domstolsprövning. Särskilt fokus kommer att ligga vid utredningens ställnings­tagande beträffande preskriptionstiden, och frågan om Europadomstolen kan underkänna konventionsstaternas civilrättsliga preskriptionsbestämmelser.
Tove Lindgren

Barnet – utan skydd i det offentliga rummet
En av de rättigheter som i FN:s barnkonvention tillerkänns barnet är rätten till privatliv. I ett medielandskap där TV, radio och tidningar i allt större utsträckning väljer att skildra enskildas personliga förhållanden tenderar det privata att bli alltmer offentligt. Samtidigt som det offentliga rummet utgör en viktig plattform där barnet ges, och ska ges, möjlighet att göra sin röst hörd och ta del av information, riskerar barnet genom sin mediemedverkan att äventyra sin rätt till skydd för privatlivet. En företeelse som under senaste tiden kommit att väcka debatt är barns deltagande i så kallade reality-serier. I TV-följetonger som ”Ett fall för Louise” och ”Lyxfällan” skildras hur familjer i kris får hjälp med att klara av sitt familjeliv på ett bättre sätt. Programmen utspelar sig till stor del i familjernas hem och barn får inte sällan, till följd av föräldrarnas samtycke till medverkan, sitt privatliv exponerat offentligt på bästa sändningstid. Även i tidningar och radio utlämnas många barn på ett sätt som starkt kan ifrågasättas ur ett barnrättsperspektiv. Barn som lever i en utsatt situation riskerar att försättas i en situation än mer utsatt om inte barnets intressen beaktas. I en tid när barn allt oftare förekommer i media, med eller utan föräldrarnas medgivande eller tillstånd, finns anledning att utvärdera hur barnets intressen tillvaratas i den svenska medieregleringen. I det följande undersöker författaren hur den rätt till privatliv som tillerkänns barnet i artikel 16 barnkonventionen tillgodoses i svensk rätt avseende barnets medverkan i massmedia, inte minst i olika TV-program. Vilket skydd ges barnet i det offentliga rummet?
Cornelia Edblad

ABL – Monsters Inc.?
Den rättsvetenskapliga forskningen i Sverige har traditionellt ägnat sig relativt lite åt att ifrågasätta och utvärdera lagstiftningens funktionalitet. Det är emellertid en av forskningens viktigaste uppgifter. Ty om den rättsvetenskapliga forskningen inte kritiskt granskar lagstiftningen är risken stor att den inte blir föremål för behövliga reformer alternativt att reformer styrs av andra vetenskapliga discipliner och överväganden. Min ambition med följande artikel är just att visa på hur man med relativt enkla redskap kan utvärdera en lagstiftning – aktiebolagslagen – med viss inspiration från rättsekonomin.
Jan Andersson

Kulturkrockar mer än kulturmöten
Kjell Å Modéer