Inledning
Johannes Trost & Gamze Demirörs
Artiklar
Aldrig, sällan, ibland, alltid?
– yttrandefrihetsgrundlagens tillämplighet på sociala medier
I dagens samhälle är sociala medier självklara forum för utövandet av yttrandefrihet. I Sverige skyddas yttrandefriheten av inte mindre än tre grundlagar. Tryckfrihetsförordningen (TF) och yttrandefrihetsgrundlagen (YGL), de s.k. yttrande frihetsgrundlagarna, erbjuder ett särskilt starkt skydd för yttranden i vissa medier. Regeringsformen (RF) skyddar i sin tur yttranden som faller utanför yttrande frihetsgrundlagarnas tillämpningsområden. Frågan är vilket konstitutionellt regelkomplex som skyddar yttranden som publiceras på sociala medier, såsom Facebook, Instagram och X.
Den övergripande utgångspunkten är att yttranden på internet inte omfattas av yttrandefrihetsgrundlagarna. De flesta yttranden på internet, inklusive sociala medier, omfattas i stället av RF:s rättighetsskydd. Även YGL kan dock i vissa fall vara tillämplig på yttranden på internet. I vilken omfattning yttranden på sociala medier kan omfattas av YGL är i dagsläget inte helt klarlagt. Syftet med denna artikel är att undersöka när YGL är tillämplig på innehåll som publiceras på sociala medier. YGL:s tillämplighet på sociala medier analyseras utifrån automatiskt och frivilligt grundlagsskydd under databasregeln (YGL 1:4) samt utifrån webbsändningsregeln (YGL 1:3 st. 2). Artikeln presenterar också kritiska reflektioner kring YGL:s nuvarande och framtida förhållande till sociala medier.
Anni Carlsson
From Trail Smelter to the Anthropocene
– Sketching a Morphogenetic Approach to Law in the Landscape
Although law and geography has grown into an important discipline in international legal scholarship it has just recently begun to make its mark in the Swedish legal academia. In this article, I discuss some legal geographical concepts that could have implications for how we understand the ontology of law. Starting in human geographic discourses on space, place, and landscape, I present a sketch of what I call a morphogenetic approach to law in the landscape.
Gustav Stenseke Arup
Den europeiska arresteringsordern
– över två decenier senare – en översikt
Europeiska arresteringsordern antogs 2002 efter 11 september-attackerna för att påskynda överlämnandet av misstänkta och dömda personer mellan EU-stater. Arresteringsordern bygger på principen om ömsesidigt erkännande och förtroende mellan medlemsstaterna. Frågan om ömsesidigt förtroende i straffrätten är dock omstridd, eftersom det förutsätter att medlemsstaterna hyser tillit till varandras domstolsväsenden, fängelseförhållanden och respekt för grundläggande rättigheter. Vidare rör rättsfallspraxis andra EU-fundamentala rättigheter, t.ex. rätten till privat- och familjeliv, barnets bästa samt rätten till ett proportionerligt straff. Denna artikel syftar till att diskutera några av de viktigaste juridiska aspekterna rörande arresteringsordern och dess framväxt samt att belysa några av de utmaningar och svårigheter som arresteringsordern har gett – och ger – upphov till. En viktig lärdom av EAW-rättspraxis är att EU-domstolen numera betonar behovet av rimligt förtroende och gemensamma EU-värden som förutsättning för ett effektivt ömsesidigt erkännande. Detta och andra relaterade spörsmål kommer att diskuteras i förevarande artikel.
Ester Herlin-Karnell
Juridiska betraktelser
AI-patent i Europa
– en omöjlighet?
Immaterialrätt handlar om det som är nytt och nyskapande. Från det perspektivet borde nya typer av innovationer vara precis det som de olika immaterialrättigheterna kan hantera. Det kan dock konstateras att nya typer av innovationer leder till att regelverk sätts under tryck, både vad gäller vad som ska kunna omfattas av immaterialrättsliga skydd och vad som utgör immaterialrättsliga intrång. Denna artikel diskuterar frågan om möjligheten att få patent på AI-uppfinningar. Artificiell intelligens (AI) har under ett par år gått från något folk pratade om till något många av oss använder dagligen.
Christina Wainikka
Varför dubbla straff för gängkriminella?
– en juridisk betraktelse över en av straffskärpningsbestämmelserna i SOU 2025:66
Under 2010- och 2020-talet har straffskärpningarna avlöst varandra. Nyligen presenterades ett förslag om dubbla straff för gängkriminella, som en del av regeringens omfattande reform på det straffrättsliga området. Straffskärpningsgrunden föreslås i två alternativa utföranden, där det ena ger uttryck för en i princip villkorslös dubblering av straffvärdet medan det andra öppnar för viss nyansering. De båda alternativa förslagen analyseras i följande undersökning utifrån bestraffningsideologierna proportionalitet, allmänprevention, individualprevention och humanitet. Vidare diskuteras hur författningsförslagen förhåller sig till straffreformens påstådda brottsofferperspektiv samt ett antal straffrättsliga principer: obestämdhetsförbudet, avsikten att straffa gärningar framför personer samt tanken om straffet som ultima ratio – den sista utvägen. Författningsförslagen ger tydligt uttryck för klander och fördömande, men straffskärpningar saknar tydligt vetenskapligt stöd. Därför föreligger skäl att ifrågasätta hur förslagen står sig i ljuset av det som torde vara straffrättens grundläggande syfte: att minska brottsligheten.
Fanny Klang
