Jubileumsnummer 2014

Rättskällor förr och nu
Generationer av jurister har fått lära sig att rättskällorna framför allt är fyra: lagtext, förarbeten, doktrin och praxis. Men gäller detta fortfarande och hur har rättskällornas innehåll och praktiska användning förändrats över tiden? I artikeln görs ett försök att kortfattat belysa detta.
Johan Munck

De lege interpretata – om behovet av metodologisk reflektion
En vanlig föreställning är att det finns en juridisk metod och en rättskällelära. I denna artikel ifrågasätts den uppfattningen och istället diskuteras förekomsten av flera olika juridiska metoder och rättskälleläror som kan användas i juridisk argumentation. Mot bakgrund av de välkända begreppen de lege lata (rätten som den är) och de lege ferenda (rätten som den borde vara) lyfter författaren fram ett alternativt samlande begrepp i form av de lege interpretata (rätten som den uttolkats/uttolkas) för att bättre åskådliggöra den juridiska processen som en tolkning eller föreställning om vad rätten är. Artikeln behandlar också hur forskare och praktiskt verksamma jurister bör närma sig dessa frågor och hur deras roller förhåller sig till varandra.
Eva-Maria Svensson

Kontextualitet som minoritetsskydd – rättskälleläran och kvinnor som utsätts för våld i anknytningsrelationer
Den s.k. tvåårsregeln i utlänningslagen innebär att personer med uppehållstillstånd på grund av anknytning till make, maka eller sambo i vissa fall får tillfälligt uppehållstillstånd under en prövotid på två år. Därefter kan permanent uppehållstillstånd erhållas under förutsättningen att förhållandet består. Bestämmelsen kan få förödande konsekvenser i de anknytningsförhållanden där det förekommer våld och därför har en särskild skyddsregel införts för personer som utsätts för våld eller annan allvarlig kränkning i anknytningsförhållandet. Skyddsregeln är dock svårtillämplig på grund av högt ställda krav i lagens förarbeten. Skyddsregelns utformning ger upphov till reflektioner kring rättskälleläran och dess följdverkningar. I denna artikel diskuteras alternativa och kompletterande förhållningssätt till rättskällor med kontextualitetsteorin som utgångspunkt och tvåårsregeln som exempel. Genom en analys av rättssubjektet presenteras slutligen tanken om kontextualitet som minoritetsskydd.
Zuzan Ismail

Pluralistisk syn på utveckling och funktion inom skadeståndsrätten
Till detta jubileumsnummer av Juridisk Publikation har redaktionen bett mig om ett bidrag som belyser tidens gång inom rätten (särskilt skadeståndsrätten) samt hur rättsvetenskapen odlar olika angreppssätt och metoder för att förhålla sig till de ständigt nya utmaningarna i nutid och framtid. Frågor som därvidlag kan ställas är huruvida man över historiens gång kan finna en enhetlig ram, om man kanske kan fastställa en enda allomfattande funktion, om man kan identifiera dagens (och kanske till och med framtidens) övergripande tendens som hela rättsområdet kan förstås och förklaras utifrån etc. Mitt svar (men andra kanske tänker annorlunda) är ett tveklöst ”Nej” – att förkunna en yttersta teleologi vore som att försöka stoppa tiden (och bli tidlös, dvs död) och än mer som att försöka stoppa tanken (och bli tanklös, dvs dum). Men detta är inte ett negativt svar, utan tvärtom en positiv respons om att vilja fortsätta avläsa de många samspelande funktionerna, tendenserna och utvecklingslinjerna för att göra dem rättvisa – och för att kunna ha nytta av dem i konkret argumentation kring konkreta problem. Om det är något som studiet av historien förmedlar, så är det studieobjektets föränderlighet; vi behöver ständigt nya konkretiserande bilder av såväl nuet som det förgångna, för att kunna orientera oss här och nu samt mot framtiden. Den följande texten kan ses som ett bidrag till funktionsdiskussionen, varvid tematiken inte är att söka den viktigaste eller avgörande funktionen (i singularis), utan att uppmärksamma samspelet av funktioner (i pluralis) och de olika tyngdpunkterna som över tiden gestaltas inom skadeståndsrätten. Därmed både startar och landar artikeln i det av redaktionen efterfrågade temat om tidsligheten och förändringarnas föränderliga gestaltning.
Håkan Andersson