Nummer 02/2019

Chefredaktören har ordet
Tora Ljungberg & Paulina Veronica Stén

Jura novit curia och klander av skiljedom – särskilt om principens tillämplighet i internationella skiljeförfaranden med säte i Sverige
Principen jura novit curia anses vedertagen i svenska domstolsprocesser, men det har ansetts mer osäkert om, och i så fall hur, principen får tillämpas i skiljeförfaranden – inte minst i internationella skiljeförfaranden. Ofta diskuteras inom doktrinen hur skiljemän borde förhålla sig till principen. Det är dock skillnad mellan hur en skiljenämnd lämpligen bör agera och hur den lagligen får agera. Den senare frågan kan definieras som gränsen för hur en skiljenämnd kan tillämpa jura novit curia utan att skiljedomen klandras och upphävs. I denna artikel redovisas slutsatser rörande hur jura novit curia får tillämpas i internationella skiljeförfaranden med säte i Sverige baserat på en jämförande analys av hur principen får tillämpas i svensk domstol, svenska inhemska skiljeförfaranden och hur principen tillämpas internationellt. Analysen inriktas mot frågan om en tillämpning av principen skulle kunna utgöra ett uppdragsöverskridande (34 § 1 st. 3 p. LSF) eller ett handläggningsfel (34 § 1 st. 7 p. LSF). Avslutningsvis görs även vissa reflektioner kring jura novit curia från ett lämplighetsperspektiv.
Nils Ivars

Innan döden står för dörren; efter döden knackat på – är bröstarvinges rätt till laglott tidsbegränsad?
Innan döden står för dörren är var och en fri att förfoga över sin egendom – det är först när döden knackat på som vissa i livet företagna åtgärder kan komma att få konsekvenser för de efterlevande. Den avlidnes bröstarvingar har en lagstadgad rätt till laglott i kvarlåtenskapen. Om den avlidne testamenterat bort eller disponerat över sin egendom på sådant sätt att bröstarvinges rätt till laglott kränkts har bröstarvingen att vidta åtgärder för att rätten därom inte ska gå förlorad. Vad som väckt mitt intresse är den situation där både testamente och gåva given för dödsfalls skull är för handen. Hur förhåller sig nämnda situation till de aktuella rättsreglerna? Kan tidsfristerna för åberopande av rätten till laglott och det förstärkta laglottsskyddet ha inverkan på det materiella utfallet? Hur ska i sådana fall ett eventuellt återbäringsvärde för gåva i förhållande till laglottsanspråket beräknas?
Sara Muhieddine

Ansvarsfördelningen mellan processubjekten vid en försiktig tillämpning av officialprincipen i upphandlingsmål
Mål om överprövning av tilldelningsbeslut enligt lagen (2016:1145) om offentlig upphandling (LOU), överprövningsmål eller upphandlingsmål, beskrivs ibland som kommersiella förvaltningsmål. I något avseende befinner de sig i gränslandet mellan förvaltningsmål och dispositiva tvistemål och i brytpunkten uppstår frågan om hur ansvarsfördelningen ska se ut mellan parterna och domstolen för att införskaffa processmaterial och dra upp processramen. Förenklat går det att tala om att det i den processrättsliga doktrinen förekommer två principer som reglerar i vilken mån domstolen respektive parterna på eget initiativ ska vara aktiva i processen: officialprincipen och förhandlingsprincipen. I praxis har Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) anfört att officialprincipen ska tillämpas med försiktighet i upphandlingsmål, vilket torde innebära att domstolarnas ansvar minskar medan parternas ansvar ökar. I denna artikel använder jag mig av processrättsliga begrepp för att undersöka ansvarsfördelningen och kommer till slutsatsen att rättspraxis visserligen har inneburit en förskjutning mot ett ökat ansvar för parterna och ett minskat ansvar för domstolen för att införskaffa processmaterial och dra upp processramen. Ansvaret har emellertid inte helt lagts över på parterna. I stället gäller en ansvarsfördelning som visserligen skiljer överprövningsmål från andra måltyper som återfinns i förvaltningsdomstolarna, men som inte utesluter domstolarnas ansvar i dessa delar.
Hanna Rappmann

Överskottsinformation från hemliga tvångsmedel – en analys av hur regleringen av överskottsinformation från hemliga tvångsmedel bör utformas, med särskilt beaktande av SOU 2018:61
I betänkandet Rättssäkerhetsgarantier och hemliga tvångsmedel (SOU 2018:61) föreslogs att överskottsinformation från hemliga tvångsmedel bör få användas i större utsträckning än vad som är möjligt enligt dagens reglering.2 Idag får överskottsinformation från hemliga tvångsmedel som huvudregel inte användas i brottsutredande syfte. Detta motiveras främst med hänsyn till skyddet för den personliga integriteten. Å ena sidan måste således enskildas integritetsintresse beaktas samtidigt som det, å andra sidan, finns ett brottsutredningsintresse hos samhället i stort. Att upprätthålla balansen mellan dessa motstående intressen har visat sig vara en komplicerad avvägning med en mängd faktorer att beakta. Denna artikel argumenterar för att lagförslaget om överskottsinformation i SOU 2018:61 bör anses alltför långtgående och oproportionerligt. Istället presenteras två alternativa lösningsförslag gällande hur överskottsinformation från hemliga tvångsmedel skulle kunna regleras.
Mizgin Akdogan

Genus- och jämställdhetsperspektiv på skatterätten
Sverige ligger i framkant när det gäller jämställdhet. Men vi är inte där ännu. För svensk del finns det fortfarande områden som i stort sett har saknat en genomlysning utifrån de jämställdhetsmål som beslutats på svensk, europeisk och global nivå. Skatterätten är just ett sådant område. I Sverige, liksom i många andra länder, är det inte skattelagarna i sig som ger upphov till ekonomisk ojämställdhet och diskriminering. Däremot förekommer olika grader av strukturell diskriminering. Några av dessa strukturer identifieras i den här artikeln. Den mest grundläggande utgörs av skattesystemets fördelningsprofil. Skattelagar kan befästa och fördjupa den ekonomiska ojämställdheten mellan kvinnor och män, men har också stor potential att utjämna ojämställda ekonomiska förhållanden när det gäller inkomster och förmögenheter. En annan grundläggande fråga som kan vara avgörande för jämställdheten är hur skattesubjekt respektive skatteobjekt definieras. Eftersom relationen mellan skatterätt och jämställdhet har varit en fråga i marginalen, ges inledningsvis en politisk och historisk beskrivning av skatterättsliga principer om skatterättvisa som legitim grund för skattesystemens uppbyggnad. Syftet är att problematisera den dominerande synen på begreppet skatterättvisa i relation till jämställdhetsmålen. I problematiseringen ligger en genusteoretisk kunskapskritik mot föreställningen om att skatterätten kan vara könsneutral trots att det finns en grundläggande socioekonomisk verklighet som präglas av kvinnors ekonomiska underordning.
Åsa Gunnarsson

Avskärma? – vetenskapliga kommentarer om distraktion, kommunikation och frihet på juristutbildningen
Hösten 2018 infördes så kallad ”skärmfrihet” på terminskurs två och tre på juristprogrammet i Uppsala. Datorer, läsplattor och mobiltelefoner förbjöds helt under seminarieverksamheten på två av juristprogrammets sex obligatoriska terminer.2 Syftet var att förbättra diskussionsklimatet under seminarierna – och i längden inlärningsprocessen och kunskapsmängden hos studenterna. Beslutet väckte starka reaktioner bland vissa av studenterna 3 och uppmärksammades i media4. De berörda kursföreståndarna beslutade i anledning av detta att genomföra en enkätundersökning avseende förbudet bland alla studenter på de aktuella terminerna. Vår relation till våra mobiltelefoner är minst sagt omdiskuterad.5 I princip alla tycks ha en åsikt om ämnet. Man kan fråga sig varför studenter på universitetet, vuxna människor som får gifta sig, rösta och köpa alkohol, inte själva ska få bestämma vilken typ av anteckningsstöd som de får använda. Generellt kan dock sägas att den allmänna kunskapen om hur mobiler och datorer påverkar vår inlärning är långt ifrån fullständig. Detta beror delvis på att den pedagogiska vetenskapen ständigt ligger ”steget efter” i tävlingen mot den tekniska utvecklingen. Vidare föreligger ett glapp mellan forskningsresultaten som publiceras och samhällets kunskap. Följande artikel är ett försök att råda bot på detta kunskapsglapp.
Karolina Stenlund

Metakognition i den juridiska problemlösningen
Juridisk problemlösning – det juridiska hantverkets kärna – är en komplex verksamhet som engagerar ett flertal kognitiva funktioner. Verksamheten förutsätter förståelse för problemets utmaningar, lämpliga strategier för att lösa uppgiften och en förmåga att identifiera styrkor och svagheter i den egna lösningen. Metakognition utgör således en nyckelkomponent i den juridiska yrkesutövningen. I den här artikeln argumenteras för att undervisningsformer bör utformas för att stärka blivande juristers metakognitiva förmåga och självreglerade lärande.
Marie Jarnesand

Rimlighetsavvägningens alternativ – låt oss bredda perspektiven!
Efter att ha tagit del av Naturvårdsverkets hållning i frågan om rimlighetsavvägningens (2 kap. 7 § miljöbalken) utveckling får man lätt intrycket av att de representanter från Naturvårdsverket som har uttalat sig i frågan inte har tagit del av den forskning som f inns på området. Med tanke på att det finns en påtaglig diskrepans mellan praktikers och akademikers syn på ämnet efterfrågar jag ett utökat erfarenhetsutbyte mellan Naturvårdsverket och akademin.
Åsa Ågren

Om emotioners vara eller icke vara – ett exempel från processrätten
En domstolsprocess är inte sällan genomsyrad av känslor. Människors livstrauman ligger ofta till grund för den rättsliga prövningen och rättssalen är fylld till brädden av gråt, ilska, nervositet och frustration. Samtidigt är de flesta jurister överens om att en domstolsprocess ska vara objektivt utförd och i en sådan process hör känslor inte hemma. Från ett teoretiskt processrättsligt perspektiv är känslor huvudsakligen en ickefråga, såväl i utbildningen som i den processrättsliga forskningen. I den här artikeln avser jag öppna upp för en diskussion om nya sätt att undersöka och förstå känslors roll i rättsliga processer. Artikeln tar sin utgångspunkt i ett internationellt forskningsfält, law and emotions, och mer specifikt i emotionssociologisk forskning, vilken utgör den teoretiska och metodologiska grunden för den fortsatta diskussionen. Artikelns fokus är därefter tudelat och omfattar dels ett praktiskt perspektiv som visar på hur emotioner används och kan användas i den rättsliga praktiken av olika aktörer, dels ett teoretiskt bidrag som beskriver hur emotionsteori kan användas inom rättsvetenskaplig forskning.
Moa Bladini