Nummer 01/2010

Finns det en framtid för Tax Sparing?
Tax sparing är en metod för att säkerställa att skatteförmåner som bolag erhåller vid investeringar i utvecklingsländer inte utraderas av hemviststatens avräkningsmetoder. Bruket av tax sparing-klausuler är omdiskuterat. Tillämpningstiden för de flesta tax sparing-klausuler i svenska dubbelbeskattningsavtal har gått ut. OECD har avrått sina medlemsstater från att oreflekterat infoga tax sparing i dubbelbeskattningsavtal. Invändningarna mot tax sparing förtjänar att tas på allvar. Tax sparing innebär ett avsteg från kapitalexportneutraliteten och dess effektivitet som biståndsmetod är ifrågasatt. De missbruksmöjligheter som OECD varnar för går dock att undvika genom annan skattelagstiftning och kan inte ensamt utgöra skäl att avfärda tax sparing.
Caroline Lundström

Warranties in Marine Insurance: An unpleasant necessity?
Although there are many similarities between English and Swedish marine insurance law, there are also great differences between these legal systems. When the assured breaches the terms of the insurance policy this will have different effects depending on whether the risk is placed with a Swedish or an English insurance company. It has been said that the English insurance market tends to be more insurer-friendly whereas the Scandinavian market is more insured-friendly.
Carl Christian Rösiö

Om Stockholms Handelskammares skiljedomsinstituts nya regler om interimistisk skiljeman
Stockholms Handelskammares Skiljedomsinstituts nya regler om interimistisk skiljeman är tillämpliga i situationer där en part till ett skiljeavtal har ett brådskande behov av civilprocessuella säkerhetsåtgärder redan innan en skiljenämnd har trätt i verksamhet. Tidigare gällde att parten i en sådan situation hade att vända sig till nationell domstol alternativt att avvakta med ansökan om civilprocessuella säkerhetsåtgärder. Reglerna om interimistisk skiljeman fyller denna lucka och en part kan numera välja mellan att ställa sin ansökan till en interimistisk skiljeman och att ställa den till allmän domstol. De nya reglerna väcker emellertid frågor rörande ramen för en interimistisk skiljemans behörighet och hur begäran om civilprocessuella säkerhetsåtgärder skall hanteras. Vidare kan den interimistiska skiljemannens rättsliga status och effekten av dennes beslut diskuteras, då oklarhet råder i dessa frågor. I förevarande artikel analyserar författaren regelverket ur ett partsperspektiv.
Daniel Svensson

Juridiska personer som bärare av mänskliga rättigheter
Kan ett aktiebolag eller någon annan juridisk person verkligen åtnjuta mänskliga fri- och rättigheter, som yttrande- och rörelsefrihet eller egendomsskydd, eller är detta något som endast berör fysiska personer? Frågan kanske verkar befängd vid första anblicken, men tänker man efter närmare inser man snart att den är klart relevant. Det är självklart att somliga fri- och rättigheter, både i vår egen regeringsforms fri- och rättighetskapitel (RF 2 kap.) och i Europakonventionen, främst – eller t.o.m. exklusivt – tar sikte på fysiska personer, men påfallande ofta uppkommer fråga ifall en juridisk person kan åberopa grundlagen eller konventionen i sina kontakter med diverse myndigheter. Det kan gälla sådant som att slippa drabbas av en skatt som anses retroaktiv (RF 2 kap. 10 § st. 2), en husrannsakan utan lagstöd (RF 2 kap. 6 §), eller kanske att komma i åtnjutande av friheten att bedriva näring (RF 2 kap. 20 §). Regeringsformen tar uttryckligen sikte på ”medborgare”, men av lagmotiven framgår att även juridiska personer omfattas vad avser t.ex. skydd för äganderätt i RF 2 kap. 18 §. Jag menar att frågor av angivet slag, som f.ö. innebär ett möte mellan näringsrätt och förvaltningsrätt, blivit alltmer aktuella på senare år, vilket jag kortfattat skall redogöra för i denna artikel. Den som söker efter mer djuplodande kunskap och mer uttömmande svar hänvisas till de verk som åberopas i fotnoterna.
Wiweka Warnling-Nerep

Ansökan till ny maktposition
I en proposition som lagts fram under våren 2010 föreslås att det s.k. kallelseförfarandet avskaffas och att även de högsta domartjänsterna därmed öppet ska gå att söka av den som är intresserad. Medan det naturligtvis är positivt med öppenhet och insyn i domarrekryteringen ifrågasätter författaren om det inte finns en poäng med att särbehandla just domarna i våra högsta domstolar. Särskilt om det ungefär samtidigt framlagda förslaget om avskaffande av det s.k. uppenbarhetsrekvisitet vid lagprövning går igenom kommer domarnas maktställning att öka. Att inte beakta detta genom tillsättningsförfarandets utformning framstår som ett förnekande av en trolig utveckling av domstolarnas roll i det svenska statsskicket.
Gustaf Almkvist